Filmen som bosnier glömde

Zana Marjanovic spelar den kvinnliga huvudrollen

Marko Hoare skrev på sin blog 2012 att “Angelina Jolies regidebut, In The Land of Blood and Honey är svårt att titta på.” Svårt att se i den meningen att, det går inte att hitta den. När det gäller här i Sverige, så har det inte släppts, och det verkar inte finnas någon information om när eller var det blir – absolut inte på filmens officiella hemsida, och det har inte vad jag vet förekommit några recensioner av filmen här i Sverige. Jag lyckades se filmen i vintras då en vän delade en länk på Facebook, men det slutar där. Filmen har inte haft biopremiär i Sverige och nu när september månad 2012 närmar sig slutet så har den fortfarande inte haft DVD-premiär i Sverige.  Man kan se filmen mot betalning på Lovefilm.se och det kan beställas via Amazon.com än så länge har filmen inte haft varken bio eller DVD premiär i Sverige. Den kan inte heller beställas här i Sverige.

Jag måste säga att jag såg fram emot att se den här filmen mest pga att det var enligt förhandssnacket första gången en utländsk regissör hade gjort en film om Bosnien-kriget och träffat rätt. Enligt rapporterna så skulle filmen visa att det fanns koncentrationsläger och våldtäktsläger  i landet och mördandet och den etniska rensningen var del av en större plan för ett etniskt ren “serbisk stat”.  Andra filmer har haft klyschartade handlingar där man pratade antigen om någon slags ”alla mot alla” krig eller så var kriget hamnade i bakgrunden och var bara en del av handlingen. Det finns flera exempel på det, bla Savior från 1998 med bla Stellan Skarsgård in en biroll och Richard Shepards misslyckade The Hunting Party från 2007 eller den horribla Behind Enemy Lines från 2001. Det finns dock undantag, Michael Winterbottoms  Welcome to Sarajevo från 1997 träffade rakt i hjärtat med sin rakhet och okonstlade sätt att behandla den brutalitet  som bosnier och framförallt i det här fallet Sarajevoborna fick utstå i tre och halv år. I dessa sammanhang är det också värt att nämna tre bosniska filmer, oscarvinnaren No Man´s Land av Danis Tanovic (2002)  Remake från 2003 och Grbavica 2006

In the Land of Blood and Honey hade världspremiär den 16 februari 2012 men den kom aldrig till Sverige och på filmens officiella hemsida fanns det inget premiärdatum för Sverige.  Frågan man måste ställa sig då är varför? Det rör ju sig trots allt om en storfilm, en Hollywood produktion där en av världens största filmstjärnor Angelina Jolie stod för regin,  i Sverige finns också en stor bosnisk diaspora  så visst finns/fanns det efterfrågan, så varför kom inte filmen till Sverige?

För att kunna förklara det så måste man gå tillbaka till tiden innan inspelningen, då Angelina Jolie offentliggjorde att hon skulle göra en film om Bosnienkriget. Ganska omedelbart så börjades det spridas rykten både i Bosnien och Serbien om vad filmen skulle handla om och hur det behandla temat. I oktober 2010 så drogs in hennes tillstånd att filma i Bosnien, den dåvarande bosniske kulturministern Gavrilo Grahovac, sa at detta berodde formellt på grund av att hon hade misslyckats med att lämna in en kopia av manuset till ministeriet.

Detta kom dock efter klagomål om filmen från en organisation som företräder bosniska våldtäktsoffer, som påstod sig ha lärt sig att handlingen innebar att den Bosniakisk våldtäkt-offer skulle bli kär i en serbisk våldtäktsman. Organisationens ordförande Bakira Hasecic, själv ett våldtäktsoffer, sade att en sådan handling skulle vara en “en upprörande och förödmjukande förvrängning av vår prövning”.

Men  varken Hasecic eller någon medlem av hennes organisation hade faktiskt läst manuset, och det föreslogs att ryktet kan ha sitt ursprung i att TV-Pink en serbisk TV-kanal vars ägare hade kopplingar till Slobodan Milosevics hustru Mira Markovic hade startat ryktet.TV Pinks ägare Zeljko Mitrovic rapporterades ha varit emot mot Jolies filmprojekt på grund av att det var “partisk mot serber”,  När historien om Zeljko Mitrovics påstådda inblandning i affären uppdagades höjde flera bosniska politiker rösten, bland dem  Emir Hadzihafizbegovic, kulturminister för Sarajevokantonen och själv en berömd skådespelare, frågade “Är det så här vi tackar Angelina Jolie … För att hon tar sig tid att visa för världen den bosniska tragedin? En tragedi som hade glömts bort av omvärlden.  För att hon var generös nog att anställa fem eller sex bosniska skådespelare i sin film? Han sade också att det var” groteskt” att ägaren av ett TV-nätverk som har skapats med Milosevic ekonomiska stöd nu var “bekymrad” över bosniska krigsoffer och deras värdighet. Den brittiske historikern och Balkanexperten Marko Hoare skrev om det på sin Greater Surbiton Blog

Goran Kostic

Angelina Jolie har själv hävdat i flera intervjuer att själva anledningen till att hon gjorde filmen var för att belysa situation för bosniska krigsoffer framför allt de 25 000 dokumenterade  bosniska våldtäktsoffer och deras upplevelser.  De systematiska våldtäkterna var en del av den bosnienserbiska krigsstrategin. Enligt Unicef så används sexuell våld mot kvinnor och flickor  i bla Bosnien Rwanda Liberia Somalia och andra krigszoner som ett sätt underminera ett samhälle eller ett etnisk grupp på ett sätt som få vapen kan. Våldtäkt lämnar skador som kan vara förödande på grund av den starka reaktionen på brott och smärta som påverkar hela familjer. Den skada som tillfogas i sådana fall på en kvinna  eller flicka av  en våldtäktsman är ett angrepp på sin familj och kultur.

Långt innan filmen hade premiär så började propaganda-kriget mot filmen från serbiskt håll, serbiska bloggar och tidningar rapporterade om hur filmen framställde alla serber som blodtörstiga barbarer och våldtäktsmän, filmen fick fantastiskt negativ kritik på imdb.com redan veckor innan den hade haft premiär, jag minns att jag skrev på min FB- logg nån gång i januari att flera tusen människor hade gett filmen en etta på Imdb.com en månad innan filmen ens hade premiär vilket var anmärkningsvärt, och betydde att de som röstade var antigen synska eller så var det ett kalkylerat kampanj mot filmen… En annan sak som var anmärkningsvärt var hur många skrev negativa recensioner av filmen på imdb.com innan och efter den hade kommit ut, värt att betona där är att det var också det enda film dessa ”filmvetare” hade recenserat på imdb.com.  Här i Sverige rapporterade Aftonbladet.se att Angelina Jolie hade fått dödshot då filmen hade premiär i Belgrad och en Facebook-kampanj startades mot filmen.

I vintras ringde jag till samtliga distributörer här i Sverige och frågade ifall filmen skulle komma hit, jag fick ett nej, de flesta hade inte ens hört talas om den. Jag frågade också ifall någon annan hade ringt eller e-mailat dessa distributörer, svaret jag fick var att de var inte medvetna om någon intresse för filmen i Sverige.

Jag kan tänka mig att ifall de olika bosniska förbunden här i Sverige faktiskt ringde runt eller om folk skrev på en petition så skulle det inte vara några problem med att få filmen hit, med ett stor bosnisk diaspora så finns det publik… Nu väntar vi fortfarande på DVD-premiär. Det är inte omöjligt att den negativa serb-nationalistiska kampanjen har haft påverkan på filmens distribution, i den meningen att filmdistributörer och DVD-distributörer följer filmsajter och vad som skrivs där. Den negativa kampanjen blandat med ett generell brist på kunskap om Bosnien-kriget  samt ett icke-existerande intresse för filmen i Sverige kan ha gjort att distributörer här  har helt enkelt bestämt sig för att filmen är inte värt att satsa på. En vän till mig med insyn i branschen sa att det spelar ingen roll hur hårt man kampanjar emot en  film eller bok eller skiva, det har som regel motsatt effekt, eftersom intresset för ett produkt ökar, men i det här fallet har den negativa serbnationalistiska kampanjen blandat med det faktum att Bosnien-kriget är inte ett aktuellt ämne och ett icke-existernade intresse här i Sverige gjort sitt.

Jag vet att många frågar sig vad spelar en film för roll? Filmen i sig är kanske inte så viktig men dess öde är symbolisk för den brist på nationell och politisk mognad bland de pro-bosniska krafter. Den bosnienserbiska entitet som skapades genom folkmord och etnisk ensning Republika Srpska har under nationalisten och seperatisten Milorad Dodik jobbat aktivt med att att förminska och relativisera den serbiska aggresionen mot staten Bosnien Hercegovina  och folkmordet i Srebrenica.  Slutmålet för Milorad Dodik är självständighet för RS och ett  införlivande i ett eventuellt Stor-Serbien, hur avlägset det än må vara i nuläget. De pro-bosniska krafter i det här fallet de bosniska organisationer kan inte blunda för det och måste bekämpa det aktivt, nu mer än någonisn eftersom det är tydligt att det råder en djup splittring bland de politiska partierna i den Bosniakisk-Kroatiska federationen, det gynnar så klart nationalisten Dodik som har under flera års tid jobbat aktivt med att få stöd utomlands för sitt projekt.

Av Mirza Hota

Global B&H Network